Att må som Kafka
Det är tveksamt om kafka-känslan bland breda folklager är ett särskilt vedertaget begrepp. På grund därav presenteras här en högst personlig tolkning av vad som ryms i kafka-känslan.
Förste tecknas en lätt bakgrund av Kafka både som person och författare.
Franz Kafka var ju som bekant en besynnerlig man, som lämnade efter sig ett minst lika besynnerligt kvarlåtenskap. En av hans, enligt mitt tycke, främsta verk är Förvandlingen. Det är en kortroman som skildrar hur Gregor Samsa, huvudkaraktären, en morgon vaknar upp och till sin fasa finner sig förvandlad till en skalbagge.
Historien om Gregor Samsas omvandling från anständig, framgångsrik affärsman till en ohyra utan normala preferenser, är i själva verket en utmärkt resa i Kafkas undermedvetna. Det är ju känt sedan länge att den store författaren i sitt skapande ofta tillämpade Freuds psykoanalys.
Med andra ord fungerar alltså essensen av Förvandlingen som ett sätt att visa världen vem Kafka egentligen var, hur han egentligen mådde, vad som egentligen försiggick i hans huvud.
Vi får genom Förvandlingen veta att Kafka hyste en enorm rädsla inför att vistas i sin omvärld. Han kände sig aldrig riktigt hemma någonstans, inte ens bland sina närmaste, nej inte ens med sig själv i ensamhet fann han sig tillrätta.
Det den avskyvärda, deformerade skalbaggen Gregor Samsa uttrycker är känslan av att inte vara som alla andra. Tänk er själva vilken otroligt fasansfull upplevelse det måste vara, att en dag vakna upp och finna att man inte alls hör hemma på den här planeten. Tänk er utsattheten, vanmakten som följer av den extrema annorlundakänslan.
Särskilt en passage i Förvandlingen gör allt detta tydligt. Gregor Samsa blickar ut över bordet i hans matsal som är fyllt med allehanda godsaker, kött, potatis och såser men inget faller honom i smaken. Turligt nog är allt dukat för inackorderingsherrarna. Ja, själv föredrar han ju det ruttna, överblivna.
Kafka-känslan har sannolikt gästat de allra flesta någon gång i livet, om än endast temporärt.
Om någon för övrigt har invändningar på min redogörelse för kafka-känslan, vänligen ge er tillkänna i kommentera-fältet så tar vi diskussionen där. Jag är väldigt nyfiken på alternativa tolkningar av den store Kafkas författarskap. Det är minsann ett styvt arbete att sammanställa och analysera alla de ledtrådar om sig själv som Kafka placerar ut i sina romaner.
[...] Video, Björn Nilsson skriver ¨När börjar återhämtningen? – Aldrig”, Johan Frick skriver Att må som Kafka Incoming Links (via Tecnorati):Nothing [...]
Högerextremismen är problemet | Svensson sade detta juli 25, 2009 vid 7:16 f m |
[...] Björn Nilsson skriver ¨När börjar återhämtningen? – Aldrig”, Johan Frick skriver Att må som Kafka [...]
Vestas stänger hellre istället att möta protester « Kim Müller sade detta juli 25, 2009 vid 7:21 f m |
Använde Kafka verkligen psykoanalys? Har för mig att Hans Blomqvist skriver i sin Kafkamonografi att han avskydde det. Han kanske ändrade uppfattning över tid iofs, för Förvandlingen är ju en tidig text. Blomqvist och andra lyfter istället upp att han skrivande ”egentligen” handlade om… skrivandet. Mest sannolikt är nog dock att, eftersom Kafka var en mycket intelligent och medveten författare, han förstod och kanske till och med skrev på ett sådant sätt att flera olika tolkningar var möjliga. Kafka förstod att varje text är unik, att texten gör sig fri från sin författare, och att varje läsning ger en unik erfarenhet. Det är det som gör honom till en så fantastisk författare. Vi kan aldrig helt uttömma ”meningen” med en text, det finns alltid ett överflöd med mening efter varje tolkning. Med Kafkas texter tror jag det är mer sant än med många andras.