Föräldrars utbildningsnivå…

… är den enskilt viktigaste faktorn när det gäller elevers slutbetyg.

Det visste ni inte väl?

Inte nog med att allt färre når behörighet till gymnasiet, det är även så att det främst är elever med kortutbildade föräldrar som inte klarar av att ta steget från grundskolan till gymnasiet. Därav finns behovet av att göra också utbildning i gymnasieskolan till en medborgerlig skyldighet. Har man inte genomgått gymnasieskolan finns mycket små möjligheter att så småningom få jobb. Och arbeta ska vi ju, för kollektivets skull.

Som bekant har valfrihet aldrig gagnat arbetarklassen, snarare tvärtom. Ännu en gång: gör gymnasieskolan obligatorisk!

Källa: Skolverket.

Jag respekterar…

… dig för att du inser att du gjort en felbedömning och handlar därefter.

Arbetsmarknaden…

… är en snårig djungel.

Det enda man säkert kan säga om arbete i dag, är att man en dag ska bli arbetslös. Om man inte redan är det.

Någon garanti för att man ska få jobb finns däremot inte. Inte i detta samhälle, som saknar målsättningen full sysselsättning.

Det är alltjämt tragiskt.

Stockholm

När man till och med tycker att det är schysst att köpa glödlampor och toalettrullar till sitt nya hem, då vet man att man är hemma.

När man även sjunger medan man lagar mat, då vet man att man älskar livet. Fastän maten smakar skit.

Trägårn i Borås

Nu hoppas jag inte att jag verkar allt för stockholmsk, men alltså, jag förstår inte hur jag kunde med att köa till Trägårn i helgen.

Att stå och köa i 45 minuter för att få komma in på ett ställe där den enda lukt som existerar är toalettlukt, är rentav en kränkning mot en själv.

Men det är också den enda krog som finns i Borås för 18 +. (Jag är ju 20 år nu, men i stort sett alla jämnåriga vänner jag har kvar i Borås går till Trägårn).

Självklart är det så: man köar för att man inte har något bättre ställe att gå till.

Men så är i efterhand förstår jag inte varför folk protesterade så vilt när det skulle rivas…

Mer krav på politiken

Trots riskerna måste jag medge att jag tycker att borgerlighetens ministrar sköter sig utomordentligt bra i retoriskt hänseende.

Det ska till mycket, kanske rentav ett mirakel, om regeringen Reinfeldt inte ska bli omvalda 2010. Utsikterna för deras del ser nämligen mycket goda ut. Och ännu kan jag inte se att vänsteralternativet – Sahlin, Eriksson/Wetterstrand och Ohly – lanserat en ordentlig kravlista.

I dessa tider handlar det om att ställa krav på politiken. Krav kan vara mycket radikala om de formuleras på ett sådant sätt att politikerna inte kan tveka utan antingen säga ja eller nej.

För oppositionens del återstår – i alla kommuner – att finna en lämplig fråga, gärna en lokal sådan, och sedan driva den tills man antingen vinner eller förlorar. Det kan till exempel handla om gratis kollektivtrafik. Miljöaspekten av saken borde lyftas fram mer.

Jag är ändå glad att jag fortfarande hoppas på en vänsterseger. Fast om det verkligen visar sig bli en ”vänsterseger” återstår väl att se. Beror ju helt på hur mycket man är värd att kompromissa bort till förmån för en valseger…

Från Konfliktportalen.se: Tuss skriver Fucking 90-tal, jesper skriver Fascist gråter ut om snällkommunisterna i TV, Jinge skriver Frågor om Zlatan, Anders_S skriver Mycket snack och liten verkstad från en del borgerliga riksdagsledamöter, cappuccinosocialist skriver ”Pete Rock & CL Smooth was on stage drinking Cisco”, andread0ria skriver Vem var egentligen först med ”verklighetens folk”?

Sådan fråga, sådant svar

Med ett retfullt leende på läpparna undrade min kompis om inte en annan kompis onanerade på toaletten, eftersom ”det jämt tar sån jävla tid där inne”, varpå toalettoffret gav till svar:

Jag vet inte hur det är med er andra, men åtminstone jag har svårt att bli upphetsad när jag har lukten av bajs i hela näsan och munhålan.

Sedan lämnade han buttert platsen. Redan från början kunde man ana visst förakt i hans tonfall.

Den undrande kompisen, däremot, stod gapande kvar på stället.

Efterskalvet

Jag bläddrade i en broschyr om social verksamhet i grundskolan, och på en sida, jag tror det var sida fem, registrerade ögat ”… där ni kan tävla i skollag”. Mina ögon såg bara ”skollag”, och inom loppet av en sekund hade hela kroppen mobiliserat till brandkårsutryckning intellektuellt såväl som verbalt och jag utbrast något obegripligt som en reaktion på vad jag nyss (trodde mig ha) läst.

Det är väl det här som kallas arbetsskada.

Den text i broschyren som jag reagerade på handlade naturligtvis om bollsporter eller andra tävlingsmoment, där man kan ställa upp och tävla klassvis eller i ett skollag mot andra skolor.

Arbetets olika villkor

Någon säger, eller Twittrar om det ska vara i detalj, att ”kan inte den här arbetsdagen vara över så att jag kan börja leva, snälla”.

Det hörs en vädjan i rösten.

Samtidigt sitter jag här och säger, nästan klagande: Vad fort dagen har gått! Jag vill minsann arbeta mer!

Tänk så olika det kan vara.

Värt att understryka är att det här inte handlar om en viss inställning till arbete i allmän bemärkelse utan om arbetets olika villkor.

Det största sveket

Under lunchen, i dag, konstaterade jag och min arbetskollega att den kanske mest avskyvärda egenskapen hos en människa är illojalitet emot sig själv, det vill säga när man medvetet går emot sin egen övertygelse – vare sig denna är politiskt, religiöst eller allmänt hållen.

Det är ju att döda sig själv.

Jag skriver men får inget svar

Ett tag trodde jag att ett sätt att komma nära människor var att med hjälp av det skrivna ordet försöka beskriva folks tankar, känslor, upplevelser.

Men folk i allmänhet läser ju inte så himla mycket poesi. De ser hellre på TV eller dricker bort sina tankar, känslor, upplevelser.

Det kanske kommer en förändring.

Jag menar, jag hoppas i alla fall på det.

Det är just därför som jag fortsätter att skriva.

Och snart är det vinter igen, med sina årstidsspecifika tankar, känslor, upplevelser.

Jag blev censurerad, så…

i stället publicerar jag min agenda här och nu:

Inget ord i världen väcker väl så starka äckelkänslor som ordet valfrihet.

Och inget ledmotto i politiken har väl betytt så mycket ont för Sverige som det berömliga, väl så mångtydida, liksom dunkla valfrihet.

Dumma kommentarer undanbedes.

Sociala medier får ökad betydelse

Även om jag på grund av tidsbrist måste tacka nej till alla inbjudningar jag får via Facebook, så upplever jag att de utgör en stor del av det framtidshopp som får mig att fortsätta vara aktiv politiskt.

Patetiskt, tänker kanske somliga. Facebook – det är inte precis där politiken avgörs. Men Facebook och alla andra sociala medier kommer att spela en allt viktigare roll i framtidens valkampanjer och som debattmedel inför viktiga beslut. Det är jag alldeles övertygad om. Därför är det av största vikt att vänstern tar plats på Internet samt i alla tänkbara forum där människor vistas och visar var skåpet ska stå.

Det handlar också om att lära sig konsten att kommunicera i ett internetbaserat 2000-tal. Det är en liberal värld vi lever i, där opinionsbildning ökar i betydelse samtidigt propagandan – såsom vi känner den – har spelat ut sin roll.

Men personligen föredrar jag ju när det politiska avgörandet sker på gatan…

Mot anledning av detta vill jag passa på och slå ett slag för det här.

När vi trodde att spelet var förlorat

Mitt i allt blått, påklätt och privat hittar jag något rött, naket, liksom fräckt och – det här är viktigt – öppet för alla.

Jag råkade alltså flytta till ett Stockholm, som just nu är mitt upp i en ockupationsvåg – en våg som för övrigt sveper genom hela landet. Att få vara delaktig i sådan rörelse är en stor ära. Ja, som man säger – nöjet är helt på min sida.

Skolverket, igen

I dag på jobbet gjorde jag en sammanställning av en för egen del tillfredsställande rapport från Skolverket, ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola – kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer”, som i sin tur är en sammanställning av olika studier och undersökningar, där man sammanställt bland annat elevers attityder och hälsa i förhållande till kunskapsresultat, vilket är ganska lustigt eftersom även detta blogginlägg är en sorts sammanställning, jag menar, jag nämnde ju inledningsvis att rapporten från Skolverket är tillfredsställande: alltså en sammanställning av den sammanställande rapportens sammanställande innehåll.

Så det kan bli. Nu vill jag bara sova, för jag har tränat två jävla pass i dag också och då är sömnen det bästa på hela dygnet, näst efter utfodringen.

En kommentar om hår

Anteckning från min mobiltelefon, daterat den 7 november 2008.

Att ombesörja mitt hår kräver en dåres envishet och är antagligen lika krävande som att sköta om hästen i stallet.

Så mitt ”tack men nej tack” är fullt förståeligt.Eller? Hon måste förstå.

Ändå vill jag ha henne ikväll…

Jag gör nästan vad som helst, förutom att bli kvitt mitt hår.

Det stannar – du går.

Att skriva brev

Det är med brev som med julklappar. Det är roligare att lägga ett brev på lådan än att ta emot ett – även om det förstås också har sin tjusning. Att skriva brev, hur som helst, är en utdöende syssla.

För ett år sedan snart startade jag och en vän en facebook-grupp med syftet att bevara brevskrivandet. Vi fick snabbt hundratals medlemmar. Det får nog ses som en av de bättre sakerna jag gjort. Jag tror hela mänskligheten är tacksam för vårt initiativ. Det får nog ses som en bättre människoinsats än när jag varslade om strejk på min förra skola.

I dag skriver jag också brev, och lägger på lådan.

Jag hoppas och tror att de som sedan tar emot breven blir mycket glada. Hur svårt kan det vara att överträffa bruna myndighetskuvert, räkningar och reklam?

Bered plats för en panda

I dag nåddes jag av den hemska nyheten att jättepandorna i Asian – det vill säga de få som finns kvar – kan gå ett förjävligt öde till mötes. ”Låt dem försvinna med lite värdighet”, menar en självutnämnd ”expert” på området till Metro.

Bakgrunden är att skogarna i pandaländerna, som är de miljöer där pandorna vistas, krymper just nu. Eftersom man exploaterar all den mark som är pandornas och naturens, till förmån för mänsklighetens hobbyprojekt, har pandorna ingenstans att ta vägen.

De har tappat det helt! Företagarna alltså.

Pandor är de finaste djuren i världen.

Bered plats för en panda.

Rädd och svag – nja, nej tack

Det kan bli en lång och kall vinter.

Det kommer att bli en lång och kall vinter.

Det får inte bli en lång och kall vinter.

Det ska inte bli en lång och kall vinter.

Alla dessa olika formuleringar presenterar olika inställningar till problemet med vintern.

Jag är en sådan som väljer det senare: jag bestämmer mig för att så ska inte ske.

Och nu försöker jag applicera det beslutet på min praktiska vardag. Varje dag är ett uppdrag, där målet är att göra vintern så uthärdlig som det bara går. Det får inte bli ensamt eller mer kallt än nödvändigt. Framför allt ska vintern gå fort!

Jag tvekar aldrig.

Burlövspolitikerna tar priset

Det är nog ingen slump att politikerföraktet i Sverige är som mest intensivt när det gäller kommunpolitiker. Ingen annan yrkesgrupp i samhället är väl så avskydd och spottad på – kanske med rätta?

I dagarna har lokala politiker i Burlöv kommit med helt otroliga förslag för att lösa problemen med skadegörelsen och oroligheterna i förorterna. Angiverisystem, busvästar och utegångsförbud.

Sydsvenskan rapporterar att en politiker föreslår att kommunen betalar tipspengar till folk som tjallar på skadegörarna. En annan politiker tycker att somliga bör ”gå runt i västar, så att man vet vilka de här ungarna är”. En tredje tjusas av tanken att ungdomar ska hållas inomhus på kvällar och nätter.

Ska man skratta eller gråta?

Nej, då tycker jag nog att mitt eget debattinlägg i frågan är en aningen vassare. Även om det förstås också har sina fel och brister.

Media. SydS, SydS.

Det förbannade remissvaret

Hej arbetsplatsdagboken!

Varje morgon, i ett par veckor, har jag suttit på mitt kontor mellan nio-tiden på förmiddagen till sent och arbetat med ett remissvar på den nya skollagen, som presenterades i somras. Till min hjälp har jag haft ett par kilo te, några fler kilo Marcus och ungefär lika många kilo Niklas. Dessa namn, för att inte nämna te’et, har varit till mycket stor hjälp vid arbetet med remissvaret.

I skrivande stund uppgår det skrivna i remissvaret till cirka tjugo sidor. Det är en ganska kort och koncis sammanfattning av en lag som sträcker sig upp mot 1200 sidor. Men jag lovar, remissen är inte helt värdelös för det. Hur som helst ville jag bara med detta blogginlägg säga att en era tar slut och ny börjar.

Nu ska jag skriva rapporter.

Inget kan väl…

… vara tråkigare, i politiken, än när människor sänker rösten och kommer överens.

… vara mer lyckligt, i politiken, än när människor inser att politik handlar om att ta ställning och därefter tar ställning.

… vara mer fruktsamt för politiken än när människor råkar i polemik, höjer rösten.

Konflikter i samhället

… finns det än i dag, trots att det inte är 1968 och skrivs lika ofta om det.

Det försöker jag få Jimmie Åkesson att fatta.

Debattsvaret och en bild, vars kvalité kan diskuteras – the one to blame is me, finns just nu på SVT Opinons hemsida. Läs och kommentera!

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Konflikter i samhället, jesper skriver SL bluffar i sin kampanj mot plankare, Jinge skriver Bodströms handel och vandel, Anders_S skriver Acta – Sveriges sämsta fastighetsägare, andread0ria skriver Så ska de tas!